Jag är liten

Jag har nog alltid varit ganska liten. Ett bra exempel är min artonårsdag. Det började med att jag och Maja var på Hemköp och köpte cider. Vi visade leg i kassan. Allt var som det skulle. Men vid varubandet stod en tant. Hon var mycket missnöjd. Med oss. Såhär gick samtalet:

Hon: "Men ursäkta, hur gamla är ni egentligen?!"
Jag: "18." (En aning stolt)
Hon: "NÄE!"
Jag: "Jo, jag fyller idag faktiskt, du kan få se leg om du vill"

Hon var ägd men ville inte erkänna utan fortsatte uttrycka sitt missnöje.

Hon: "Näe, det är inte klokt, inte klokt!"

Senare var vi ute. Inte mindre än 3 personer ifrågasatte starkt min ålder. Jag sa som det var. Ingen trodde mig.

Jag har vant mig. Tycker det är roligt. Vi har skrattat mycket åt tanten i affärn. (Har för mig att hon hade mössa också. I maj.) Så i onsdags började jag kursen på högskolan. Läraren påpekade vid något tillfälle att vi var vuxna. - Ja tänkte jag. Alla är vuxna. Alla utom jag alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0