Naturens misstag

Jag är ingen anhängare av kreationismen (att gud skapade allt levande typ), utan håller fullständigt på Darwin och det naturliga urvalet. De starkaste individernas egenskaper förs vidare och utvecklas. En gren slutar vid människan. Vi har utvecklat ett upprätt gående och en förhållandevis mycket hög intelligens. Det är lätt att förstå varför vi har en tumme, varför vi har ett språk, varför vi inte krälar på marken och så vidare. Alla dessa egenskaper har en tydlig funktion. Men det finns en egenhet som tycks vara oförklarlig. Varför blir människan nervös?

Att bli nervös, det vill säga att man blir darrig, varm, stammade och säger osmarta saker inträffar aldrig då man är ensam. Aldrig då det inte spelar någon roll. Dessa symptom på osäkerhet dyker bara upp då det är direkt olägligt. Och därmed också direkt dåligt för människan som art.

Det kanske ordnar sig med tiden. Kanske kommer framtidens människor homo sapiens melior inte dras med dessa problem. Kanske kommer de ha en lite lättare tillvaro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0