Flugolyckor
Det var en ovanligt irriterande fluga. En platt fluga. Den ville absolut sitta på mitt ben. Vi höll på och slogs i en kvart kanske. Som om någon okänd kraft drog den till benet så flög den tillbaka. Gick inte att sopa bort. Jag gav upp och tog pyjamasbyxor. Morgonen därpå låg flugan död i sängen. Det var rikigt ruskigt. Jag rös.
Igår surrade det i hallen. Så högt att jag var tvungen att hitta ljudkällan. Den kom från en svart prick på golvet. Den svarta pricken roterade i en vansinnig fart. På precis samma punkt. Bara snurrade runt. Helt sjuk såg det ut. Det var en fluga. Plötsligt bara stannade den. Låg blick stilla. Stendöd.
Flugor är i allmänhet äckliga. Men vissa är även allvarligt psykiskt sjuka. Akta er!
Sorry
Han kommer aldrig läsa det här. Men jag måste ändå be om ursäkt.
Pappa skulle visa mig hur man spelar tennis. I brist på egen tennisbana på tomten fick cykelvägen duga. Tyvär fick en gammal engelskspråkig cyklist falla offer för den illasinnade tennisbollen. Han bokstavilgen dök ner från cykeln. En liten stackars gubbe i gula cykelbyxor, runda glasögon och röd cykelhjälm.
På grund av ett inneboende skrattanfall var jag helt oförmögen att be om ursäkt. Sorry.
Nej förresten
Läste igenom förra inlägget. Man ska inte klaga när man är 19. Man kan säkert bli gråhårig av det. Sånt får man ägna sig åt när man blir gammal. Jag tar tillbaks allt.
Ska bara klaga lite
I området där jag jobbar är det alltid massor av folk ute. Massor som spelar fotboll, leker i lekparkerna, har picknick, och hänger. Hänger gör man olyckligtvis precis utanför mitt jobb. (Ingen förstår varför men jag tror det beror på taket...)
Alla dessa personer är föremål för mängder med klagomål. Man stör sig på att folk är ute. Man tycker att en grupp människor som sitter och pratar verkar utgöra ett hot. Hur?? undrar jag då..
Om någon, mot all förmodan känner sig träffad: Ni är trevliga ni som klagar också. Det är just bara den sidan jag klagar på.
Som honung
Segt, sött och svårt att hantera.
Nyhetsdygnet
STORA SUNDBY Efter ett lyckat år i Morton, Chicago har Hanna Nylund nu återvänt hem. Hemkomsten firades igår i trädgården tillsammans med många vänner och god mat. "Vi är mycket glada att hon är hemma igen," säger en väninna. "Vi har saknat henne väldigt mycket." I höst börjar Hanna trean på naturvetenskapsprogrammet, Rinmangymnasiet med en mängd nya erfarenheter från det gångna året. Petterssonskans utsända reporter på plats var tyvärr tvungen att lämna festen i förtid på grund av arbete.
Här ses Hanna tillsammans med väninnorna Maja Lindblom och Sara Berglund
Viltolycka utanför Nyby
TORSHÄLLA Sent i går kväll blev ett rådjur påkört av en bil utanför Nyby. Den 19-åriga flickan var ensam i bilen och var på väg från Mälarbaden till Torshälla efter att ha skjutsat hem en kompis. Hon uppger att hon höll rätt hastighet och försökte bromsa. Rådjuret avled efter bara några minuter och ett vänligt par stannade och lyfte djuret av vägen. Bilen fick en buckla men flickan klarade sig oskadd men chockad. En jägare tog hand om det döda djuret i morse.
Monika hade tur
GLÖMSTA Olyckor händer så lätt. Det kan Monika intyga. Det var i går eftermiddag som Monika spillde ut kaffet över datorn i hemmet. Monika pratade med en vänninna i telefon då koncentrationen bröts och kaffekoppen välte. "Jag blev livrädd" berättar hon. Men hon hade sinnesnärvaro och handlade på ett korrekt sätt. Hon bad vännen i telefonen att vänta och sprang och hämtade papper. Datorn klarade sig tack att turen var på Monikas sida. "Det är ett under att det trots allt gick så bra. Jag är tacksam." säger hon och ler.
Fotnot: Monika heter egentligen något annat
Nej
Inte Linköping. Jag kom inte in.
Men det gör inget.
Åldringar för samtal
-Vem då säger du?
-Ja men du vet han som bodde där, i det där huset du vet. Tillsammans med frun vad hon nu hette... Du vet hon som jobbade där på det där stället.
-Ja, där hon den där andra jobbade också.. vad heter hon.. du vet hon med barnen. Som gick i skolan med honom.. Vad heter han nu igen... ja, du vet...
-Ja, vad heter det där han bor? Som ligger aldeles utanför där vad det nu heter. Det är där han bor ju, han som var son till han skogshuggaren ute vid... ja vad det nu heter. Det som ligger där ute du vet...
-Nej jag vet inte för det var innan jag flyttade dit. Vi bodde ju där borta innan 40-talet.
-Jaha säger du det... men då kanske du känner till henne, vad hon nu heter...
Naturens misstag
Att bli nervös, det vill säga att man blir darrig, varm, stammade och säger osmarta saker inträffar aldrig då man är ensam. Aldrig då det inte spelar någon roll. Dessa symptom på osäkerhet dyker bara upp då det är direkt olägligt. Och därmed också direkt dåligt för människan som art.
Det kanske ordnar sig med tiden. Kanske kommer framtidens människor homo sapiens melior inte dras med dessa problem. Kanske kommer de ha en lite lättare tillvaro.
Sammanträffanden
I såna här situationer beter jag mig ofta mycket tråkigt. Ofta försöker jag förstöra den upprymdhet den berättande personen befinner sig i. Inte för att vara elak. Bara för att sammanträffanden aldrig beror på "ödet eller nått".
Det finns oändligt många möjliga sammanträffanden precis hela tiden. Så många att det vore helt osannolikt om de aldrig inträffade. Det finns såklart också oändligt många möjliga helt otroliga sammanträffanden. Så många att det vore helt osannolikt om de aldrig inträffade heller.
Så slutsatsen måste bli att då man råkar ut för ett sammanträffande, ett milt eller ett helt otroligt så har man bara blivit utsatt för någon form slump som statistiskt sett måste inträffa ibland.
